"Pappa rolig!"

Hittade en bild...

...från i somras. Alwin var så fascinerad av en fågelvindsnurra ute i Piparböle. Mia var så snäll så hon filmade den en blåsig dag så att Alwin fick titta på filmen om och om igen och se när det gick runt runt runt.
Nämner man Piparböle så säger han "Mia" och så gör han runt-runt rörelser med ena armen (=något som går runt). Jag tror att Alwin tror att det är Mia som äger vindsnurran. I själva verket är det Mias mammas granne som har den på sin gård.
Hm, det kanske är en av anledningarna till att Alwin är lite småkär i Mia. Hon äger en jättefin vindsnurra!
Hoppas hemtantainlämningen gick bra idag Mia!

Några bilder

Saker som Alwin pratar om just nu är biltvättar, vattenpumpar och motorer. Han gillar saker som går runt runt på nåt sätt, det har vi nämnt tidigare. Därför är biltvätten helt logisk. Den har ju stora borstar som går runt. Det blir en hel del promenader ner på Statoil för att titta på biltvätten. Är det ingen bil inne i biltvätten vill Alwin gå in på Statoil och kolla på tv-monitorn ovanför kassan för att försäkra sig om att det är tomt. Personalen på Statoil vet vad han är ute efter. "Ingen bil där inne idag, tyvärr", säger de. Jaha, då får vi komma tillbaka senare. Motorer, ja de går väl runt men vattenpumpar...
I somras såg vi vattenpumpar lite varstans. Bland annat på Umeå Energicentrum och i Bernt och Barbros stuga nere vid vattnet. Alwin tyckte av någon anledning att detta var väldigt spännande. Varje dag ska han rita biltvättar, vattenpumpar och motorer.
Jag har blivit hyfsat bra på att rita biltvättar och vattenpumpar men hur ritar man en motor?

Vid biltvätten



Mata fåglarna nere vid sjukhusdammen är en favorit. Vi sparar alla gamla brödbitar i frysen i stället för att slänga dem. Perfekt som fågelmat.





På sjukhuset efter fallet. Det tog ett tag innan Alwin lyckades somna för natten. Klockan var närmare tio. Inte helt inbjudande att sova i en spjälsäng med stålrör. Fick bädda in den med gosedjur och lite kläder och mamma låg ju alldeles bredvid.

Det är inte första gången...

...och säkert inte sista gången som Alwin kommer att ramla och göra sig illa.
I söndags efter nån timme på skyltsöndagen, som inte är så värst mycket att se, klättrade Alwin upp på sin stol. Han var hungrig och lite otålig och busig. Ställde sig upp och tappade balansen. Jag och faster Nina förstod på en gång att det var ett hårt fall. Det hördes verkligen när bakhuvudet for i golvet. Lyfte upp för att trösta men gråtet försvann rätt omgående. Vi satt i soffan jag och Alwin och han blev sömnig och dåsig på en gång. Nina ringde sjukvårdsrådgivningen och de sa att vi kanske borde åka in. När de hörde att två stora bulor så snabbt hade uppstått på vänster och höger sida av huvudet, inte i bakhuvudet där han slog sig, sa de att vi borde nog åka in. Vi skulle prova att se om han ville äta nåt och sen bestämma oss.
Vips, så börjar han kräkas. Då var det inget snack om saken. Hm, ingen bil och säkert ingen taxi som vill ta med en unge som kräks. Nina ringde 112 och de skickade en ambulans. Åka ambulans som är så spännande i vanliga fall för Alwin var bara hemskt och traumatiskt. De snälla ambulansmännen gav Alwin den obligatoriska nallen Ambus som Alwin höll hårt i. Väl hos doktorn var Alwin först hysterisk och sa att han var rädd hela tiden. (Han pratar verkligen mycket nu). Senare blev han dåsig igen och det gick knappt att hålla honom vaken. Han och jag, Ullis, fick stanna på observation över natten eftersom det första dygnet är mest kritiska vid hjärnskakning.
Barn 2 var när allt kommer till kritan ett väldigt trevligt ställe med underbara sjuksköterskor och oänlidgt många roliga leksaker.
I samma rum som oss fanns det en annan familj vars 4-åriga pojke också fallit på söndagen och slagit upp munnen och fått sy en hel del. Boys will be boys.
Nu verkar Alwin pigg och är vildare än nånsin.

Bilder kommer när ork och tid finns!!!