Det är inte första gången...

...och säkert inte sista gången som Alwin kommer att ramla och göra sig illa.
I söndags efter nån timme på skyltsöndagen, som inte är så värst mycket att se, klättrade Alwin upp på sin stol. Han var hungrig och lite otålig och busig. Ställde sig upp och tappade balansen. Jag och faster Nina förstod på en gång att det var ett hårt fall. Det hördes verkligen när bakhuvudet for i golvet. Lyfte upp för att trösta men gråtet försvann rätt omgående. Vi satt i soffan jag och Alwin och han blev sömnig och dåsig på en gång. Nina ringde sjukvårdsrådgivningen och de sa att vi kanske borde åka in. När de hörde att två stora bulor så snabbt hade uppstått på vänster och höger sida av huvudet, inte i bakhuvudet där han slog sig, sa de att vi borde nog åka in. Vi skulle prova att se om han ville äta nåt och sen bestämma oss.
Vips, så börjar han kräkas. Då var det inget snack om saken. Hm, ingen bil och säkert ingen taxi som vill ta med en unge som kräks. Nina ringde 112 och de skickade en ambulans. Åka ambulans som är så spännande i vanliga fall för Alwin var bara hemskt och traumatiskt. De snälla ambulansmännen gav Alwin den obligatoriska nallen Ambus som Alwin höll hårt i. Väl hos doktorn var Alwin först hysterisk och sa att han var rädd hela tiden. (Han pratar verkligen mycket nu). Senare blev han dåsig igen och det gick knappt att hålla honom vaken. Han och jag, Ullis, fick stanna på observation över natten eftersom det första dygnet är mest kritiska vid hjärnskakning.
Barn 2 var när allt kommer till kritan ett väldigt trevligt ställe med underbara sjuksköterskor och oänlidgt många roliga leksaker.
I samma rum som oss fanns det en annan familj vars 4-åriga pojke också fallit på söndagen och slagit upp munnen och fått sy en hel del. Boys will be boys.
Nu verkar Alwin pigg och är vildare än nånsin.

Bilder kommer när ork och tid finns!!!